{"product_id":"jag-tog-inte-mitt-liv-jag-lamnade-bara-kroppen","title":"Jag tog inte mitt liv - jag lämnade bara kroppen","description":"\"Vi som blev kvar, tre syskon, föräldrar, släktingar och vänner blev chockade. Hur kan man välja bort det äventyr som är livet? Hur vågar man sätta gevärspipan mot hjärtat och bara trycka av?\" \nSå inleder Barbro Linder sin bok och fortsätter: \n\n\"En kväll när jag står och diskar och tårarna bara rinner, jag är både ledsen och förbannad, så säger jag rakt ut till Håkan:\n  Det är väl för jävla eländigt, hur kunde du bara komma på en så idiotisk sak som att ta ditt liv? Det är så förbaskat dumt att det liknar ju ingenting. Då hör jag hans röst, stark och tydlig, och han säger: \n  Jag tog inte alls mitt liv, jag lever fortfarande. Jag stängde bara av kroppen.\nSedan är samtalet igång, även om jag mest lyssnar och ställer en och annan fråga. Han pratar och berättar en massa saker för mig. Jag diskar och tårarna bara rinner. Så plötsligt, efter en stund, upptäcker jag att min sinnesstämning har förändrats  jag känner mig glad! \n\nVill du veta vad de pratade om? Befinner du dig som anhörig i en liknande situation och behöver hopp och tröst och ett vidgat perspektiv på äventyret livet? Då ska du läsa den här boken som inte lämnar någon oberörd.\n\nUtdrag ur boken: \n2. Samtal med min döde bror\n Jag frågade tidigare varför du tog ditt liv och du svarade: \nMen Barbro, jag har inte tagit mitt liv, jag lever fortfarande, \njag stängde bara av kroppen.\n  Ja, så var det. När allt känns som ett enda jävla kaos, och \nman varken vet ut eller in, då såg jag ingen annan utväg.\n  Var du aldrig rädd?\n Rädd, nja kanske från början när de här tankarna kom, \nmen efter ett tag ser man det bara som en befrielse.\n\n  Tänkte du inte på vilket kaos det skulle skapa hos oss om \ndu dog?\n  Jo, men när man ser sig själv som ett enda stort problem \nhar man ju svårt att se sig vara till glädje för andra.\n  Men hur funkar det? Dyker tanken bara upp eller...?\n  Ja, för mig gjorde den det, men självklart i samband med \nångest.\n  Vad var det mer än ångest?\n Allt kändes liksom bara tomt, meningslöst. Man kan väl \nsäga att livslusten försvann.\n Tänkte du aldrig att det skulle gå att få hjälp?\n Jo, jag hoppades väl på det, men du vet när man känner \nsig så där svag och energifattig blir man ju också väldigt rädd. \nMan känner sig inte som en normal människa. Man börjar \nanalysera allt hos sig själv och jämföra sig med andra, då blir \ndet lätt att man ser sig själv som misslyckad.\n  Jämförde du dig med oss syskon?\n  Nja, kanske inte så mycket med er, jo förstås egenskapsmässigt, \nannars jämförde jag mig mest med mina kompisar.\n Och vad kom du fram till?\n Att jag inte hade lyckats skapa nåt eget liv, att jag saknade \nriktning och ork. Som människa tar man ju in allt som sägs \noch görs under jordelivet. Vi tror att vi selektivt sorterar det \nvi upplever, men allt lagras som i en hårddisk. Om man inte \nlyckas tömma den innan den blir för full, kan kroppen till slut \ninte härbärgera den varierade energi som finns samlad. Det är \ndärför det är så viktigt att uppmärksamma sina hangups, \ndet som stoppar utveckling och viljan att gå framåt. \n\n Livet som människa är ju på intet sätt enkelt, och vi förstör \nenormt mycket för oss själva och varandra genom att bedöma \noch skuldbelägga. Ingen av oss har rätt att ta patent på någon \ndomarroll. Livet är ju en ständigt pågående process, som går \nefter en viss mall. Människor tror att de har kontroll över och \nstyr en massa processer. Men det enda vi i själva verket kan \nstyra över är hur vi väljer att reagera på och förhålla oss till oss \nsjälva och vår omvärld. Stora i orden och små på jorden, det är \nvad vi är.\n Ingenting är möjligt att genomföra utan vår grundläggande \nlivsenergi, utan den försvinner förmågan att agera. Varje människa \nfår sig tilldelat en egen karta i starten, som vid orientering, \noch planen är att varje person ska ta sig i mål. Sen kan \nju livet innebära dåligt väder, att man går vilse eller stukar en \nfot, vilket upptar tid och kraft, och stundtals kanske man tappar \nmålet ur sikte. I de stunderna upplever man bara missmod \noch uppgivenhet, för att man egentligen saknar förmågan att \nse hela bilden. Om vi skulle se hela bilden skulle vi inte lära \noss det vi behöver lära oss, både när det gäller oss själva och \nandra.\nMålet med alla människors livsresa är att konfrontera och \nbearbeta hela det motsägelsefulla upplevelsespektrum som erbjuds \nhär på jorden. För att till fullo förstå det gudomligas \nsammansättning måste vi alla vara i varandras kläder, prova \nolika roller. Först när vi har upplevelsen som en del av oss \nsjälva, blir den verklig för oss.\nI den tid vi nu lever har människor blivit experter på att \nplocka ut saker ur sitt rätta sammanhang, det i sin tur gör att \nenergifälten splittras och vi upplever trasighet. Varje människa \när en del av en större helhet, men också en egen organism i den \nfysiska kroppen. Splittras den egna energin påverkas också \nhelheten. När man upplever söndring skapas oro, och alla värnar \nom sitt utan att se sitt samband med enheten.\nVi kan ta som ett exempel när man är stressad. Då dras \ntankarna bort från ens eget centrum, vilket i sin tur leder till \natt man blir mera omedveten om och mindre närvarande i sin \negen energi. Du kan ju tänka dig vilket kaos det här skapar i \nhelheten. Om alla små beståndsdelar strävar bort från kärnan, \nger det upphov till enorma spänningar i det gemensamma fältet. \nAllt hänger ihop, vi påverkas alla av allt, så är det syrran.\n  Hur är det att inte vara i kroppen?\n Det är som att spränga bort väggarna i ett hus. Det finns \ninte längre någon avgränsning mellan ute och inne. Allt blir ett \nöppet rum, inne blir ute och ute blir inne.\n  Vad hände när du precis tryckt av geväret?\n  När jag hade tryckt av blev allting först svart, i det ögonblick \nkopplingen till kroppen bröts, men bara en pytteliten \nstund. Så sögs jag in mot ett varmt ljus, som om du tänker dig \njordens dragningskraft, men åt andra hållet. Det gick fort och \ndet kändes som att färdas i en spiralrörelse i turbohastighet.\n  Hur kändes det?\n- Man känner sig bara fri.\n  Vad fanns innan ljuset?\n Jag upplevde det som ett blåaktigt, genomskinligt ljus.\n  Och när du nådde ljuset?\n Då kändes det som om jag var hemma, på en plats jag \nkände igen. Det här är svårt att förklara, för upplevelsen är \nväldigt stark. Man känner att man inte är ensam, att det finns \nen total närvaro i allt, en hundraprocentig enhet. Som om du \ntänker dig alla de häftigaste känsloupplevelser man kan ha på \njorden samlade i ett och samma rum. All rädsla och alla tillkortakommanden är som bortblåsta. Man känner gemenskapen i det totala, kärnan i alltet.\n  Kände du igen någon?\n Man känner igen alla, för alla är en del av allt.\n  Träffade du några nära och kära?\n  Inte precis i övergången.\n  Hur ser det ut?\n- Originalen till det mesta på jorden finns här, det i grunden \nskapade, men med ett djupt och förstärkt intryck. Det vackra \nman ser är inte bara en synupplevelse som på jorden utan förmedlar \nockså en enorm känsla av samhörighet, av att passa \nin och vara en del av allt, att vara en beståndsdel i universum. \nDet finns en stark och sammanhållande kärlekskänsla, \ndär den kärlek vi kan känna på jorden har sin upprinnelse. \nAlla upplevelser finns omkring en och är samtidigt en del av \nen själv. Man bara vet att vi alla tillhör detta. Här finns ingen \nsträvan efter att behålla jaget, alla ingår i en helhetsform.\n  Varför upplevde jag inte de här fenomenen när vår moster \nUlla gick över?\n  Tiden var inte inne för samma upplevelse då. Du befann \ndig inte i samma fas i livet som du gör just nu. Då hade du mer \nbehov av att finna den plats hon befann sig på, och du fick se \natt hon befann sig där det var ljust, då släppte också din egen \noro. Jag behövs där du är idag, det är en helt annan tid idag \nmed andra behov. Jag ska hjälpa dig att komma ut med den \nhär informationen, det är min uppgift.\n\n Jag behöver också vara hos er alla i familjen nu, eftersom \ndet som hänt rivit upp era liv en hel del. Jag behövs hos er nu \nhelt enkelt. Dessutom är jag mer medvetet närvarande hos er \nnu än jag någonsin var när jag befann mig i kroppen.\n\nOm författaren: \nBarbro Linder är utbildad inom friskvård och verksam inom andlig och personlig utveckling.","brand":"Solrosens förlag","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":39777585299556,"sku":"9789188362513","price":25.95,"currency_code":"EUR","in_stock":true}],"url":"https:\/\/suomalainen-test.myshopify.com\/products\/jag-tog-inte-mitt-liv-jag-lamnade-bara-kroppen","provider":"Suomalainen Test","version":"1.0","type":"link"}